Folkrörelser och civilsamhällespolitiken

Idag spenderade jag morgonen på SNS och ett seminarium kring den nya boken Civilsamhället klämt mellan stat och kapital. Jag har ännu inte hunnit kika på boken men enligt presentationen som Lars Trägårdh höll i, kommentarerna från Filip Wijkström därefter samt samtalet som Anna Ardin höll i så lyfter boken en rad olika perspektiv kring vad det är vi håller på med i våra organisationer och relationen till framförallt staten, det offentliga. SNS är en utmärkt seminariearrangör som spelar in samtalet så man kan lyssna på det i efterhand.

Här är några reflektioner från mitt håll: Trägårdh målade i samtalet upp en rad olika fördelar som vi som samhälle kan se med ett fritt och rikt civilsamhälle.

  • Politiska fördelar. Organisationerna bidrar till en demokratisk skolning, bidrar till bättre beslut genom remissförfarande och agerar bland annat vakthund när felaktigheter eller brister uppstår i samhället.
  • Social verksamhet. Organisationer bidrar i många fall till att hjälpa utsatta grupper eller agera som en plattform för hjälp till självhjälp och spelar därmed en viktig roll i vårt sociala skyddsnät.
  • Livsstil. Individer behöver en mindre gemenskap än nationalstaten Sverige där organisationer kan spela en viktig roll. Religion, ideologisk övertygelse eller kulturell tillhörighet kan vara skäl till organisering.
  • Vi vill umgås. Individer vill gå samman av rent sällskapliga skäl. Vi spelar fotboll och sjunger i kör för att det helt enkelt är roligt och fyller en viktig del i våra liv.

Det är inte exakt de här orden han använder men jag har valt att beskriva det så här. Det är fyra olika perspektiv och skäl man kan ha på organisering. Det finns säkert fler och en del kan säkert argumentera för färre. Men vilket eller vilka skäl bör väga tyngt i utformandet av en politik för civilsamhället? Vilka incitament har regering och riksdag när de t.ex. ger avdragsrätt för gåvor till viss verksamhet?

Wijkström ställde tre frågor gällande utvecklingen av civilsamhällespolitiken:

  • Vilken riktning ser vi?
  • Hur långt ska utvecklingen sträcka sig?
  • So what? Vad spelar det för roll?

Min farhåga just nu är att våra politiker ser på den frivilligt organiserade sektorn som ett sätt att lösa framtidens välfärdsutmaningar. Som en utförare av tjänster på en välfärdsmarknad. Det är oerhört mycket fokus på det perspektivet i retoriken från Alliansen och oppositionen har ingen färdig utvecklad civilsamhällespolitik värd namnet. Målet i civilsamhällesproppen talar i och för sig om vikten av den demokratiska aspekten men görs ett större arbete kring att utveckla remissförfarandet? Finns det en tanke kring hur ideella organisationer kan spela en större roll i utvecklingen inom en rad olika politikområden? Behövs fler eller färre generella organisationsbidrag?

Gällande avdragsrätten så har den nuvarande regeringen valt att ge den enbart till hjälporganisation. Alltså till organisationer som genom sin verksamhet hjälper tredje part. Så jobbar t.ex. inte IOGT-NTO. Vi är ingen hjälporganisation. Vi är en folkrörelseorganisation. Många av oss inom IOGT-NTO mår rejält mycket bättre genom den verksamhet vi själva bedriver; det hjälper en del att hålla sig från alkoholen, den hjälper oss att förstå demokratiska processer, hur samhället är uppbyggd, den bygger tillit mellan människor och i förlängningen till samhället i stort och vår verksamhet skapar en gemenskap, en plattform där vi finns, verkar och umgås. För att vi vill. För att vi tycker om varandra eller för att vi tycker något om politiken.

En folkrörelse har alla fyra ingångar ovan. Det kommer vi att fortsätta med. Men aldrig med ett uppifrån- och nerperspektiv utan som jämbördiga parter. Det är oklart om vi främjas av den aktuella civilsamhällespolitik som just nu bedrivs. Det är också oklart vad oppositionen vill. Det är på det stora hela rätt mycket oklart gällande civilsamhällespolitiken.

Så vart är regeringen och övriga partier på väg när det gäller synen på oss organisation? Vilken utveckling vill de se? Hur långt sträcker sig denna utveckling? Och vad spelar det egentligen för roll?

Erik Wagner
ansvarig strategisk utveckling

Om Erik Wagner

Jag anser att världens räddas genom föredragningslistor och inte affärsplaner. Ansvarig för strategisk utv på IOGT-NTO.
Det här inlägget postades i Strategisk utveckling. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s