Den här veckan lyfts en grupp som ofta förminskas, inte ses eller faller mellan stolarna

Jag har arbetat i flera år för att synliggöra och motarbeta alkoholens baksidor, nu senast som utvecklingsansvarig för det sociala och förebyggande arbetet inom IOGT-NTO. Vi finns lokalt och vi finns i mötet med personer som är direkt eller indirekt drabbade. Det är så vi bygger vår erfarenhet och det är där mitt och vårt engagemang börjar. Men för att lyfta frågan och för att kunna visa att problematiken finns på samhällsnivå så behöver vi använda statistik och underlag från olika forskargrupper och myndigheter för att få ett bredare perspektiv. De personliga erfarenheterna av alkoholens baksidor kombineras med forskning som visar hur summan av de erfarenheterna drabbar samhället i stort.

Den här veckan lyfts en grupp som ofta förminskas, inte ses eller faller mellan stolarna. Genom kampanjen ”Vart femte barn” vill ett antal organisationer lyfta barn som lever i familjer där missbruk eller riskbruk av alkohol gör vardagen svår och där det idag kan vara svårt att hitta just de barnen. Frågan är svår att hantera för många kommuner och resultatet är att det ofta hinner gå alldeles för lång tid innan barn som skulle behövt hjälp och stöd uppmärksammas.

När man pratar om konceptet Vart femte barn utgår man från en beräkning av Statens folkhälsoinstitut 2008 som säger att omkring 385 000 barn lever i familjer med ett risk- eller missbruk av alkohol eller missbruk av narkotika. Deras definition av riskbruk är ”bruk av alkohol som medför förhöjd risk för skadliga fysiska, psykiska och sociala konsekvenser”. Det är viktigt att poängtera att riskbruk inte är missbruk och att alla familjer med riskbruk per definition inte har problem. Gränsen för när alkoholbruk övergår i ett missbruk är individuellt och gränsen för när alkohol, ensamt eller tillsammans med andra faktorer, skapar problem för familjer går aldrig att få en exakt siffra på.

Men att den exakta siffran inte finns eller att gränsen inte är så retoriskt enkel att dra som många säkert skulle vilja betyder inte att problemet inte finns. Barnen finns och åtgärderna är bristfälliga. Det är en tydlig sanning. För att kunna lyfta frågan och skapa en bredare uppmärksamhet för att faktiskt få till en förändring så har vi två verktyg. Vi har de personliga berättelserna och vi har det statistiska underlaget FHI tagit fram. Är det perfekt? Nej. Kommer det bli perfekt? Troligen inte. Men det är de verktygen vi har för att beskriva verkligheten och får vi välja mellan att driva frågan med de siffror som finns eller låta bli att uppmärksamma barn och unga som sällan eller aldrig får just uppmärksamhet så är svaret enkelt.

Lina Staav
Ansvarig socialt och förebyggande arbete

Det här inlägget postades i Kampanj, Socialt arbete och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s