Almedalen är inte för alla – viktigt att komma ihåg.

Jag sitter i en soffa i en hyrd lägenhet och pustar ut efter en lång dag. Vi är nöjda med vår insats. Jag skummar av flödet på diverse sidor och nås av en text som är skriven av en person som jag högaktar. En text som får mig på jorden och inser att Almedalen å ena sidan är demokratiskt och öppet men att det är så många som inte är här. Vi är privilegierade som är här. Som individer, som organisationer. Läs detta.

/Erik Wagner – ansvarig för strategisk utveckling.

”Det är almedalstider och andra året i rad som jag inte åker, efter att ha varit där åtta år i rad. Som ideell UNF:are, som representant för LSU, som anställd på UNF, IOGT-NTO och Unga Hörselskadade. Det har varit många mediala kupper, knäppa upptåg och intressanta möten.

Under alla år som jag har varit där har jag inte funderat så mycket över vilka som inte har varit där. De som inte syns. De som inte delar flygblad, ordnar seminarier, som inte kan haffa en politiker på stan och berätta sitt case. Nu är det en tanke som slår mig så snart jag tänker på Almedalen.

Nu är jag så sjuk att det är ett projekt att ta sig till ytterdörren, så Visby är lite kört. Jag är inte ensam. Vi är ungefär 40 000 ME-sjuka i Sverige varav en del är helt sängliggande, dygnet runt, år efter år. Utan bot eller knappt lindring. Det är tragiskt men ett medicinskt problem, inte ett politiskt. Eller?

Riktigt så enkelt är det inte. Patientföreningen, RME, har en närmast obefintlig ekonomi. Medlemmarna är för sjuka för att bidra ideellt. De flesta har dessutom Försäkringskassan efter sig och då är det inte ens tillåtet att engagera sig i en ideell förening. Så vem för vår talan? Ingen. Och det förklarar väl varför ME-sjuka inte får någon vård i Sverige utan får släpa runt sina hur-allvarliga-som-helst symptom på hjärta, hjärna och immunförsvar mellan läkare som föreslår panodil och KBT.

Om jag blir frisk eller bättre kommer har jag åtminstone fått en kurs i svårigheterna med representativ demokrati. Till dess kommer jag att ligga här i min onepiece och hoppas att ni har det bra i Almedalen i alla fall. Och att ni har i bakhuvudet att de som har de mest angelägna intressena inte nödvändigtvis är de som trängs på kullerstenarna med er. Kram på er och ät en crêpe för mig också!”

Om Erik Wagner

Jag anser att världens räddas genom föredragningslistor och inte affärsplaner. Ansvarig för strategisk utv på IOGT-NTO.
Det här inlägget postades i Almedalen och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s